Alla insikter är inte roliga

Snarstucket.

så skulle jag beskriva min samtid.

lättkränkt…

i en annons säljer jag mitt gamla skräp och skatter. Någon vill köpa. Missförstår en mening och svarar med VERSALER…. Förstår hen att det betyder att man SKRIKER?!?!

lite senare en annan, som aldrig dök upp tidigare. Jag skriver i annonsen att att den troligen tas bort någon dag senare eftersom jag tror att den då är såld.

????

Tecknen kommer i min inbox inom en minut. Den potentielle köparen. Förtydligar.

”Nu fattarjag ingenting!!!!!!”

Jag svarar: jag tar bort annonsen när du betalat. Jag vill inte behöva ha kontakt med andra fram till dess.

Jag tänker:  [ditt jävla arsle, du fick mig att gå in till stan förra helgen. Jag fick stå stå och vänta på dig i en halvtimme. Jag smsade, jag ringde jag mailade. Du svarade inte på något av det. Till slut ger jag upp, går hem med grejerna. Sedan hade du mage att höra av dig några timmar senare. Vill att vi ska ses NU på en helt random plats och du beklagar dig över att du har sökt någon annan. Som om det skulle ha lamslagit dig så till den milda grad att du inte kunde svara i telefonjäveln.] Men hen är så välkommen så….

Snarstucket

Lättkränkt

Jag passar in…

Inga fler sniglar i ögat…

Äntligen, visst känns det fånigt att en liten myndighet ska administrera och jaga typ…alla hushåll….

Motivationen ska (bla) vara att de är friare, från statlig styrning…. men det måste väl gå att reglera på andra sätt EllerOch dra nytta av att det redan sitter massor med folk och administrerar skatten…

…eller, är radiotjänst fria att ta vilka avgifter de vill?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20531096.ab

Sluta tryck ner folk i dina lådor!

Energi är är svårgreppat. När man har den kan man flytta berg, utan den är det svårt att borsta tänderna. Träffade en person nyligen som inte duger som cancersjuk.

Vännerna ifrågasätter hur sjuk hen är. Kan man verkligen haka på middagar, fester eller träna. Samtidigt som man säger nej till det mesta, knappt jobbar och hävdar att man mest kräks?

Den friska människans behov av att tränga in andra i sina trånga boxar.

-Cancer? Aha, in med dig i den här trånga lådan. Här finns inga mer skratt. Du ska vara glad och tacksam att jag besöker dig, det är det du ska vilja använda din energi till. Och så ska du bli ödmjuk och klok. Du ska inte längre vara fåfäng utan nöjd för varje dag du får.

Jag  blir så förbannad. Folk säger hellre upp kontakten med en vän. Än utmanar sig själv och sitt eget låd-system.  Så nu har hen inte bara cancer. Hen Har tappat en vän. Så onödigt och fånigt. Bara för att hen inte ryms i lådjäveln….

Det är lätt att säga att vännen ändå inte var något att ha. Men akta dig för det. Förvånansvärt många trycker in folk i sina lådor. Du kanske inte märkt det för att du alltid har rymts…

Berättarkonst

En del har det, andra måste lära sig konsten att berätta. Att leverera. Igår lyssnade jag på en man som saknade båda. När han skulle börja sa folk nej. Han höjde sina händer lugnande  samtidigt som han sa att han inte skulle dra en historia. Han tackade de som ordnat middagen som lagat ärtsoppan, som bakat så gott. Sedan drar han bokstavligen en rövare.

Man ser hur blicken får liv.

Han berättar en riktigt, riktigt dålig historia som går ut på hur gubben fiser av ärtsoppan så att gumman hans  tror det är med gevär han har skjutit katten…

Alla visar att de inte tycker om historien.

…men det verkar inte spela någon roll.

Man ser hur gubben myser.

Det här är hans gäng. Han har en plats här. Alla har det. De har dragits med varandra så länge att de vet vad alla har för egenheter. Och man har någon form av fördragsamhet med det. De håller av varandra och har skapat ett sammanhang som är svårt beskriva som annat än innerligt och hjärtligt. Och då gör det inte så mycket att man är dålig på att berätta historier.

Tillgänglighet är jobbig emellanåt

Ibland ogillar jag mail. Det går för snabbt. Folk kan skriva ogenomtänkta frågor, grundade i ångest och trycka sänd. Du får dem. Suckar. Besvarar. För snabbt.

För mottagaren läser inte, utan inom några minuter fortsätter leken ‘ett skepp kommer lastat’ med ytterligare en last ångest… alla förlorar

Så vad gör man, när chefens viktigaste mått på att du arbetar är att alla tycker att du är tillgänglig… Kanske gäller det att vara slugare och börja svara:

”Intressanta frågor, jag funderar på dem och återkommer när jag har hunnit ge dem den tid de förtjänar”

”Det var så många frågor på en gång att jag känner att jag måste få bena ut dem för att kunna ge dig ett bra svar, jag återkommer så fort jag har svar.”

Sedan får man skriva svaren och skriva in i kalendern när man ska skicka dem. Fasen… jag skulle ha tänkt på det här tidigare idag…men jag får nog nya chanser snart, det lär plinga till rätt omgående.

Ibland tänker jag att man borde ha mer matematik i skolan

Skavlan har ett bedrövligt intervjuprogram men här gnistrar det till. Sällan har någon räknat så uselt som Norwegiangrundaren Bjorn Kjos. Vid 4:40 in i intervjun börjar han beklaga sig över sin egen inkomst. Eller snarare hur mycket han måste betala i skatt. Det närmaste jag kommer att tänka på när jag hör honom är SD kvinnan Margareta Sandstedt som ger sig på en liknade matematisk övning. Räkneexempel

Så vitt jag förstår Kjos resonemang så betalar han 1000% procent i skatt. Tusen procent. Det är många, många, många gånger mer än han har inkomst. Vid det här laget är han antagligen Norges fattigaste man om han hade rätt!

Ekonomen Piketty verkar inte förstå vem Kjos är. Piketty försöker förstå vad Kjos menar.  Och det är ju svårt. Han vill alltså veta vad Kjos tjänar, och hur mycket han betalar i skatt. Så han själv kan räkna hur många procent det blir. (Det är ju precis den typen av data han arbetar med.)

6,7 minuter in i intervjun börjar man förstå att Kjos inte kommer att kunna svara annat olika utandningsljud, men man ser samtidigt att Kjos börjat förstå att Piketty inte kommer att sluta ställa frågan, så Kjos överger sitt haltande resonemang. Vilken seger! Tack Piketty, som jag för övrigt inte vet något om. Men skitsnack ska med fakta fördrivas! Det gillar jag 👍

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bjørn_Kjos

Thomas Piketty

Länk till intervjun

image

Minlös, skottfri och utan en aning om hur bra det är.

Ett barn berättar att det inte hört skottlossning under natten, på 174 nätter. När slutar man räkna? När börjar man lita på att det är fred. När vågar man gå ut i skogen? Utan att tanken snuddar vid att där kan finnas en mina… Jag har aldrig behövt fundera över det.

Artikeln

Vargarna får aldrig dig, fina lilla barn